Samla ihop, reflektera, lärde jag mig något?

I veckan som gick var det redovisning i aulan. Min film blev klar och jag fick visa upp den.
Jag var nöjd med den och det var kul att få ta del av andras reaktioner när den visades i aulan.
I utvärderingssamtalet med M och K fick jag frågan vad jag hade lärt mig genom denna gestaltningsprocess. Jag satt där helt tom och insåg att något sådant hade jag inte reflekterat över än...

Så nu kommer en efterreflektion, efterkonstruktion, the best of, eller vad man nu vill kalla det.
När jag började fundera på förändring som tema för min gestaltning tänkte jag nog att det skulle "tömmas ur" som ämne ganske fort och att jag därför med stor sannolikhet skulle dra vidare till något annat längre fram. Jag märkte dock att jag kunde fortsätta gräva på samma ställe och att ämnet blev mer och mer intressant ju mer jag grävde. Jag kände att jag fick fördjupa mig denna gång vilket också ledde till en mer ihopsamlad gestaltning än förra gången. Att få fördjupa sig är skönt! det är inte ofta tillfälle ges. Ibland är det t.o.m. lyx att få tänka klart en tanke, så när man väl får chansen att riktigt götta in sig i ett ämne så tycker jag att man skall ta den chansen och njuta av det.
Jag kan också så här i efterhand se att en mer fokuserad och sammanhållen gestaltning blir starkare än den som är ute och flaxar på lite olika håll. Jag tror att jag har en flax-tendens i mig och jag tror att en av de stora anledningarna till att min gestaltning denna gång blev mer ihopsamlad var att min grupp tyckte att jag skulle fortsätta på det spår jag redan var inne på. Utan att få prata om sin gestaltning med andra hade gestaltningsprojekt varit väldigt svåra och tråkiga. Man lär sig tillsammans, och tänk att jag faktiskt kommer ihåg en term för detta: distribuerat lärande (det får man lära sig om i LAU 200!) Gruppen synliggör min process för mig.
Vissa saker som jag har lärt mig innan har jag lärt mig ännu mer under denna gestaltningsperiod. T.ex. så har det blivit ännu tydligare för mig att konst och gestaltning handlar om innehåll! Innehållet kommer först! Tekniken och metoderna ska matcha innehållet och lyfta innehållet så att det blir så tydligt som det kan bli. Och vad som helst kan användas för att lyfta detta innehåll. Oljefärger, aquarelle eller lera kanske inte alltid tjänar innehållet på bästa sätt. Men ibland gör de det och då ska man förstås ta dem till hjälp. Detta har blivit ännu tydligare för mig under denna gestaltning. Det har satt sig lite djupare.
Med denna lärdom har jag fått en annan vinst: högre självförtroende. När jag började på skolan tänkte jag hela tiden: undrar när de andra kommer komma på att jag inte är så duktig. Med duktig tänkte jag då att jag inte är särskilt skolad i de klassiska teknikerna. Jag hade ju inte gått någon konstskola som de flesta andra i klassen hade. Eftersom jag inte kunde de klassiska teknikerna har jag varit väldigt fokuserad på att jag måste lära mig dem. Visst tyckte jag att det lät fint att man skulle kunna gestalta med vilka tekniker som helst, men i.o.m att mitt dåliga självförtroende låg just i de klassiska tekninkerna blev jag så hemskt fokuserad på dem. Hur som helst så tycker jag att jag nu förstår på ett nytt sätt att nästan vad som helst kan bli gestaltningsmateriel. Och detta, mina vänner, är för mig en stor befrielse! Jag tror att jag förstått detta mer genom den mångfald av arbetssätt som jag fått ta del av genom klassens samlade gestaltningsprojekt. Tack alla, för era fina gestaltningar!
För övrigt har jag ju också lärt mig att jobba i Moviemaker och Premier! Det har varit roligt och jag har kanske någonstans insett att det inte är så farligt med tekniska prylar som jag trott. Fast lite rädd är jag fortfarande. Teknik-fobi blir man inte av med i första huskuren, men jag jobbar på det!

Tack o hej!