Jag ville göra något annat, som inte hade med gestaltningen att göra. Så jag satte mig med penslar och färger. Kaffekoppar blev det.
Började tänka. Kaffet, det är heligt för många. Som en röd tråd genom livet. Över kaffekoppen tar människor sig igenom både det ena och det andra. Man skrattar, löser problem, drömmer, ser tillbaka, reflekterar o.s.v.
Började tänka på att kaffet för min egen del är något som alltid finns där även om livet förändras. Kaffepauserna kommer alltid att vara ett stående inslag. Åren går, men kaffet består.
Så inser jag plötsligt att jag i min önskan att komma bort från skolgestaltningen en stund ändå kopplat det till mitt arbete om förändring. De gestaltningsarbeten jag genomfört hittills har varit just så här. Man jobbar hela tiden. Intryck, tankar, bearbetning - allt blir en del av arbetet med gestaltningen. Man kan inte koppla bort. Även om man försöker.
1 kommentar:
Intressant reflektion kring kaffet som ngt ganska centralt för många människor. Man tänker inte särskilt ofta på betydelsen av det i vardagen. O som du skriver när det gäller projektet; även om man försöker koppla bort det man håller på med o gör något helt annat, så kretsar det ändå kring det på något sätt i slutändan, eller så kanske man söker dom där kopplingarna. Det är oavsett fascinerande att det är så det funkar. Ska bli spännande att höra mer om ditt imorn. Ses!
Skicka en kommentar