Har sytt ihop alla klänningarna i varandra nu. Kronologiskt. Kändes fint att få göra detta. Nu är de verkligen en tidslinje. De är ett, men ändå många, precis som livet både är del och helhet. Olika skeden och perioder, men ett liv.
För mig blir förstås budskapet tydligt eftersom det är mina egna klänningar. Jag har minnen till nästan varje klänning. Men jag hoppas verkligen att klänningarna skall kommunicera uppväxt, förändring, skeden och liv till andra också, som inte har vuxit i och ur dessa klänningar.
Hängde ut dem alla ur föräldrarhemmets vindsfönster. Svansen nådde nästan ända ner till marken. Det ser lite ut som ett rymningsförsök, och det kanske det också är. Ett rymningsförsök från Flickan, med allt vad hon har inneburit i mitt liv, men jag tror nog att det är en annan historia.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar