Efter att ha spelat in det sista på det som verkar bli en film fick jag äntligen göra en knopp av klänningarna. Ända sedan jag läste Karin Boyes dikt om hur ont det gör när knoppar brister har jag velat göra denna knopp. Smärtan, förändringarna, växtvärken men också livet ryms i denna knopp vars blad är min kronologiska klänningssvans.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar