Sista veckan!

I något av föregående inlägg talade jag om en "skrik-cirkel". Jag hade tankar på att klistra upp alla mina skrikande gubbar i något slags hjul eller en cirkel för att visa på den onda cirkel som skrikandet kan vara.


Cirkel-idén kom till då jag försökte pressa ut något roligare ur denna framställning än just gubbar på platt papper ritat med blyerts. Därför var det väldig befriande då min handledare föreslog: skippa cirkeln, låt dem bara hänga på väggen! Det räcker.
Just så ska de framställas, tänker jag nu i efterhand. Bara ilskan. Ren och skär. För ilskan som ligger bakom gubbarna bottnar sig i bland annat detta att jag inte tror på mina idéer och tror att jag är för vanlig och tråkig - en syn på mitt skapande som gör att det ofta låser sig. Kreativiteten lämnar mig och jag pressar istället fram något som inte blir särskilt ärligt.


Sedan är det som så att jag har gått och blivit med badkar! Min pojkväns föräldrar gör nytt badrum. Badkaret åker ut och in träder duschkabinen. Så jag har passat på att lägga vantarna på detta badkar. Tanken är att jag ska göra en målning i botten på badkaret på en människa som ligger och plågas över att inte få någon luft. Dessutom vill jag ha vatten i badkaret (om jag får tag på en säker bassäng att ställa under.) (Någon som äger en sån där barn-variant med stänger och blått plast?)


Att inte få luft är en känsla man kan få när man är stressad och frustrerad. Badkaret blir alltså en förlängning av skriken.