Jag vaknar ur gestaltningsdvala!

För länge längesedan fanns det en bildlärarstudent som bloggade ett inlägg om flaskor och väder och vind. Mycket vatten har runnit under många broar sen dess och därför är det nog på tiden att förklara lite...

Det där med flaskor och vind tänkte jag en del på. Jag fick en idé om at snickra en stor gubbe som vandrar livets väg (Fjällgatan) framåt. I denne gubbe skulle vädret göra förändringar. Jag skulle klä honom i flaskor som gjorde vinden hörbar, jag skulle låta det växa blommor ur hans huvud som växte sig större när solen sken och i hans mage skulle ett vattenhjul snurra när det regnade. Det låter som en fin idé nu när jag skriver ner den, men ju mer jag tänkte på den ju mindre ville jag hålla på med denna gubbe. Jag tror att en av anledningarna var att tid varit en bristvarai under denna gestaltningsperiod. När tiden är knapp känns stora projekt som tunga sementklumpar på fötterna. Här började en stor och enträgen negativ inställning till projektet breda ut sig i mitt inre... Därför har jag inte bloggat. Inte vill man sprida negativitet när folk försöker skapa!?! Nej en skapande process är som en liten planta som ska vårdas med ömhet och kärlek. Det förstår jag nu. Den behöver mycket näring - tid och tanke!

Ja ja, nog om det.. Nu var det så att härom natten vaknade jag och tänkte på min gestaltning. Jag fick en idé som kändes mycket mer inspirerande än den jag tidigare haft. Mitt ämne är fortfarande förändring, men ur ett helt annat perspektiv. Förra gestaltningen handlade mer om förändringen som kommer över en vare sig man vill eller inte. Det handlade om tid som gick och om att växa upp. Då mina tankar på sistone handlat mycket om varför man aldrig hinner uppfylla sina drömmar är nu temat förändring som man strävar efter men som är svår att uppnå. Att eftersträva en förändring. Att verkligen försöka, misslyckas, försöka igen, bli trött, försöka igen men bli hindrad av den vardag som skall skötas. Ska berätta mer snart! (Känner mig äntligen peppad!)