Drömmar VS vardag

Två ord: Gitarr och syster.

Gitarr:
Jag älskar musik. Jag har sjungit så länge jag levt och vuxit upp med musiken som en naturlig del i livet. Spelat fiol, spelat piano, men har aldrig blivit riktigt bra. Jag njuter av musik, men när jag går på konserter känns det ofta bitterljuvt. Varför lärde jag mig aldrig att bli så där duktig på ett instrument? Jag har missat något, tänker jag ofta. Men så inser jag att det inte alls måste vara för sent. Dagarna på den kommunala musikskolan är kanske över, men jag har ju så många vänner som är duktiga och kan lära mig. Gitarr är ett instrument som jag i minst två år nu, gått och suktat efter. Jag vill verkligen lära mig att spela gitarr. Och jag har bestämt mig. Många gånger. Men sen kom stora stygga vardagen. Mycket skall göras. Sånt som är mer nödvändigt än att lära sig spela gitarr. Vardagen, med allt vad den innebär av hinnas med och måste göra, tar ifrån den lilla människan sina drömmar. Det är så fruktansvärt sorgligt. Tänk bara på hur många inte-gitarrister som finns där ute!

Syster:
Min syster har läst klart sin utbildning till personalvetare och gör nu praktik på ett företag. Hon jobbar åtta till fem, måndag till fredag. Aldrig förr har åtta till fem kommit mig så nära och jag blir rädd!
Om jag som pluggar tycker att det är svårt att få ihop tid till gitarr-drömmar, så ligger jag ändå i lä om jag jämför med "åtta-till-fem-människor". Jag ser det så tydligt på systern. Hon jobbar och kommer hem. När hon kommer hem måste hon fixa med nödvändigheter och det finns inte tid över för onödigheter som dans, måleri, sport, läsning, musik o.s.v. Detta upprör mig! Vad händer med alla människor som går runt och jobbar heltid och aldrig får chans att uppfylla sina drömmar?

På Fjällgatan finns en trappa. (Där som farbrorn med pipa brukar sitta...) I denna trappa vill jag placera ut liggande mjölkpaket (gröna). Dessa mjölkpaket skall små gubbar försköka ta sig över. Små människor med drömmar som bränner i hjärtat. Små människor som verkligem försöker ta sig över vardagens stora berg för att få uppfylla sina drömmar. Jag har börjat samla mjölkpaket och gjort några gubbar av ståltråd. Processen är igång och det känns bra!